Dannevalen

Torpet

I över 200 år har torpet Dannevalen mött besökare till Vallda Sandö. Det uppfördes till en torpare kort tid efter att utmarken "Sannö " i storskiftet införlivades med Vallda Säteri år 1786. Ytterligare ett torp byggdes på den östra sidan av Sandö vid Låddholmsviken. Sandö var omflutet av vatten utan tillfartsväg. Med samma sträckning som den nuvarande vägen vadade och körde man med häst och vagn när det var lågvatten. På karta från laga skifte 1843 finns Dannevalen utritat med manhus och vinkelbyggda uthus, liksom det andra torpet och Sandö gård. Väg fanns fram till hamnen, även om torr landsförbindelse dröjde ända fram till förra sekelskiftet, då Säteriet och kommunen enades om en upprustning. Tre små bryggor finns angivna på kartan.

Manhuset är en s k framkammarstuga med förstuga, kök, stuga och kammare. Den gamla dörren i förstugan reglas med en kraftigt tilltagen nar. Köket har stengolv och en ursprunglig härd med gruva och ugn. Den senare är unik genom att till hälften vara byggd genom väggen för att spara utrymme inomhus. Ytterst få finns bevarade. Kakelugnen i storstugan är ursprunglig. Ladugård och fähus i vinkel inneslöt, jämte manhuset, en vindskyddad stenbelagd gård. Knappt en meter skilde ladan från manhus. Uthusen hade halmtak och var byggda av timmer. Än idag finns jordkällaren bevarad. Den delades under en tid med den andre torparen på Sandö.

Prosten S.B. Bexell, som skrivit "Hallands historia och beskrifning", anger att namnet härrör från "att danskar här blivit slagna efter en misslyckad landstigning". Wal betyder "i grunden slagen". Berget bakom torpet heter Dannevarden och kan tyda på att här tänts en i raden av kasar, som hastigt förmedlat ofredssignal, snabbare än fiendens förflyttning.

Torparna knöts genom kontrakt till två dagsverken per vecka på Säteriet under tiden 1 april till Mickelsmäss, som infaller den 29 september. Resten av året räckte ett dagsverk per vecka. Utöver detta skulle torparen bruka Säteriets nya ägor enligt noga angivna villkor. För sin egen försörjning fick han odla i viss omfattning jämte den fisk som fångades. Under senare tid tog fiske alltmer överhand och torpets egna produkter såldes till besuttna säröbor.

Historik

Dannevalen

Den förste kände torparen var Arvid Jönsson och hustrun Anna med döttrarna Johanna och Anna-Maja. Han och hans familj må ha haft det tuffast, men år 1801 hände något, som torde ha påverkat livet i stugan i hög grad. Då strandade galeasen Anna Maria utanför Sandö. Den 20 november samma år försåldes genom offentlig auktion på Sandö, galeasen med ankare och tåg, stående och löpande rigg samt segel och alla övriga inventarier. Vid dräneringen runt stuggrunden fann vi vid renoveringen stora mängder skärvor från krossade flaskor och geneverkrus. Dessa vittnar om att torparen hunnit bärga åtskilligt av allt det goda, som funnits ombord före någon annan.

Omkring år 1820 flyttar Petter Jansson med hustrun Johanna Johansdotter in. De får tre pojkar: Anders Johan 1828, Johan August 1830 samt Johan August 1835. Petter Jansson delar jordkällaren med den andre torparen på Sandö, som hette Johannes Hansson. Petter hade 75 meter till sin källare medan Johannes fick vandra tvärs över från Låddholmsviken. Man gick mycket på den tiden och varken Särö, Kongsbacka eller Göteborg var för långt avlägsna. Så vad gjorde några hundra meter till den saltade maten.

Sonen Anders Johan gifte sig med Anna Carolina Wennerbäck och fick fem barn. König Patrik 1859, Carl Albin 1861, Hilda Josefina 1864, Johan Albert 1866 samt Axel Leopold 1871. Anna Carolina föddes 1829 och bodde från giftermålet år 1858 i Dannevalen fram till oktober 1912 då hon flyttar med sin sons familj till Lahall. Hon dog 1926, 97 år gammal.

Patrik, som tar sig namnet Sandberg, gifte sig 1885 med en torparflicka från Släp, Charlotta Gustava Hansson och får tre barn: Hulda Amalia 1885, Alice Ada 1888 samt Algot Leopold 1891. Han dör 1899 endast 8 år gammal. Patrik skrev med en mycket vacker handstil. Han var en tid över för att pröva lyckan i Amerika, som så många andra vid denna tid. På ett brev därifrån år 1897 kan man finna dåtidens sirliga början och avslutning ”Ömt älskade Lotta” och ”Nu får jag sluta skriva med en sjön hälsning till dig tecknat af din trogna vän intill döden. K P Sandberg”.

Nog låter det lite för högtidligt med fullständig namnteckning efter 12 års äktenskap. Kanske hade man tidning eller var det från ett omslagspapper från marknaden som ett fragment kommit att ligga kvar i tångisoleringen på loftet. Där kan man läsa ett telegram från Stockholm: ”Hr Andrées tillämnade följeslagare på nordpolsfärden Hrr Franckel och Swedenborg gjorde igår tillsammans med Hr Lachambre sin första balongfärd”. Året var 1896. Patrik byggde till ett kallförråd på den östra gaveln under senare tid .

När så Janne Edvin Karlsson från Björkö lade till med sin gröna julle i Sandö och ber om husrum över natten, träffar han dottern Hulda Amalia. Tycke uppstår och de gifter sig 1908. Janne Edvin flyttar in i stugan till den övriga familjen. De får sitt första barn, John Algot i november 1908. Nu lever 4 generationer samtidigt i stugan. Vintertid användes endast storstugan då kammaren var oeldad. Skulle därtill, som brukligt var, någon främmande fiskare knacka på dörren för natthärbärge fick han det. Nog ter det sig med nutida standard nära nog omöjligt men inger respekt och en hälsosam insikt om den tidens levnadsvillkor. Först ett år senare flyttar den unga familjen över till Björkö och därifrån till Lahall i Släp. Dit flyttar även Patrik och Charlotta med Carolina den 11 oktober 1912. Därefter har ingen, utom sommargäster på senare tid, bebott torpet. Tursamt nog har ingen ombyggnad eller förändring av något slag gjorts under tiden.

Renoveringen

En kommitté, med Rolf Andersson som ansvarig projektledare tillsattes. Övriga medlemmar i kommittén var Thomas Carlsson, Lars G. Larsson, Dick Lundberg och Britt-Marie Petersen. Kommunantikvarie Wivi-ann Reit åtog sig att göra en arbetsbeskrivning samt att som handledare ur antikvarisk synpunkt övervaka arbetet.

Efter nära 5 år med 1000-tals ideella arbetstimmar och en kostnad av 100.000 kronor var torpet nu tidstypiskt återställt och hade återfått sin unika ugn. Denna fick sitt elddop två veckor före invigningen, då svenska eliten på tunnbrödsbakning, Karin och Vincent Nilsson från Tandsbyn i Jämtland bakade till 200 besökare och gav ugnen toppbetyg. På gårdsplanen grillade hamnens förre ordförande Rolf Kassman sotare till dragspelsmusik och stämningen var på topp. Bara ett par dagar före invigningen hade storstugan tapetserats med en tapet från 1870. Mönsternamnet var Blåklint och snarlik den, som funnits från samma tid. Kakelugnen från 1700-talet var vackert vit. En ny gammaldags vitmenad skorsten syntes från långt håll. Fattigmanslavendeln Nepeta lyste med sina blå blommor längs hela stugväggen och trädgården var vackert ansad. På ett bord stod några krus och flaskor. De var alla av holländskt ursprung och hade tagits tillvara vid dräneringen av stuggrunden. På en av flaskorna kunde man läsa: "who de K´yper nightly takes soundly sleeps and fit awakes".

Den 29 augusti 1999 hälsade Ordföranden i Sandö Hamns styrelse Olle Petersson en stor skara besökare välkomna. Dannevalen invigdes av länsantikvarie Mats Folkesson, som betecknade arbetet med att bevara Dannevalen som ett fantastiskt exempel på ett enormt engagemang. Han ansåg det som särskilt roligt att inviga något som är sprunget ur människorna sjäva som var fallet här med Dannevalen. Genom den omedelbara närheten till naturreservatet Vallda Sandö utgör Dannevalen ett historiskt objekt av riksintresse.

Kommittén, Sandö Hamns medlemmar och ledning hade räddat och åt eftervärlden sparat ett unikt och värdefullt kulturarv, som minner om de hårda villkor som från sent 1700-tal gällt för torpets invånare. Många hade kommit för att få se torpet. Nordhallands Hembygdsförening och Vallda Hembygdsgille gav genom gillets ordförande Per Andersson uttryck för sin glädje över att målet var nått och överlämnade presenter till minne av dagen. De blågula banden klipptes av Karin och Bertil Karlsson, vars föräldrar var Hulda Amalia och Janne Edvin samt av kusinen Asta Eriksson, vars mor var Huldas syster Alice Ada. Genom dem kändes anknytningen till torpets invånare nära och påtagliga. De berättar att man i Dannevalen under sina mödrars tid roade sig ofta och livfullt.

Länsstyrelsen i Hallands Län anslog 50.000 kronor som statligt bidrag för restaureringen av murstock, bakugn och skorsten. Hallands Museiförening har tillerkänt Sandö Hamn och Dannevalen diplom för god byggnadsvård.